Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivs. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde också Josef. Och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Medan de var där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns inte rum för dem i härbärget.

I samma nejd var då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem. Och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem:

”Var inte förskräckta. Se, jag bådar er en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för er vara tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.”

I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

”Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!”

När så änglarna hade farit från herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra:

”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.” Och de skyndade iväg dit och fann Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, berättade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det hade blivit dem sagt.